Det naturvetenskapliga språket är ordnat och stringent, men vad händer när det möter poesin, när det bryts ner, går sönder?

Genom maneten, vars livsform är närmast obegriplig, utforskar Martina Moliis­-Mellberg språkets, kroppens och organismens varande dess möjligheter och begränsningar.

Går det att förena det riktningslösa med en längtan efter mening?