Vår civilisation är inte den första. Den föregicks av en både teknisktoch andligt mer högtstående civilisation, men den gick under. Det finnsalltid ett glapp mellan två civilisationer. En tid när arkeologerna intekan finna några artefakter. När allt tycks vara bortsopat. Det är endastde stora monumenten i form av stabila byggnader såsom pyramider, som kanbestå under tider av stora katastrofer. Men det finns människor somöverlever. De kämpade på med sitt vardagliga liv och byggde mödosamt uppen ny civilisation. Redan efter en generation hade mycket av den kunskapoch teknik som funnits glömts bort. Allt som eventuellt var skrivet påpapper eller pergamentrullar försvann, endast det som var nedtecknat påsten eller lertavlor blev kvar. Inget av det som beskrivs iGLAPPETtiden mellan två civilisationer, har tagits upp i våra historieböcker.Kyrkan och den akademiska världen vill inte kännas vid den härtidsperioden utan har mörklagt den. De har valt att låta oss tro attmänskligheten har skapats av en styrande gudom för några årtusendensedan och att jordens hälsotillstånd ligger utanför vår egen påverkan.En farlig lögn som visar sig ohållbar i dag när så mycket av forntidenssanningar uppenbaras. GLAPPET tiden mellan två civilisationer visar, attdet är dags att glömma kyrkans och vetenskapens snäva världssyn. Vimåste själva ta ansvar för vår egen civilisations fortlevnad.