Blått är rött och rött är blått Instrumentaliseringen av individen samlar althögern. Bara Mittens väg finns där partierna trängs. Humankapitalism mot anti-intellektualism är ”klasskampen”. Två eviga motkrafter. Inte höger-vänster, religion-ateism eller stad-land. Humankapital urbaniserar, nihilismerar, hierarkiserar och konserverar ideologier, religioner och konsten. Två identiteter formas: individualism i folkgemenskap och egoism i instrumentell gemenskap. Vetenskap mot tidlös konst är pendeln mellan medborgare och (fejk)samhälle. När lära skiljs från liv växer reaktionen. I politiken är det ett kulturlöst genus mot svagt läshuvud. Inget nytt: församlingen mot rabbiner, anarkisten Luther mot påvens geschäft, professor Don Quijote mot olärda Sancho Panza, nationalekonomen Dr Jekyll mot populisten Mr Hyde. S tjänar humankapitalismen som föraktar den egna medlemsbasen, gatans intellektuella röstar SD. LO-folk mot intellektualism. Althögerns plattform är nihilism, kulturrädsla och intuitiv samhörighet. Sakprosa fördjupar klyftan mellan stad och land och socialiserar individen. Postmodernisten föredrar att äta matlistan och avvisar rätterna. Industriepokens politik blir teknokratisk korruption i Sakprosastaten. Intellektualism kräver det politiskt korrekta, PK. Välutbildade röstar alltmer vänster och blir gruppindividualister. Fd socialister och landsbygd röstar oftare SD. Tvärtom 100 år tidigare. Verklighetens folk vill fortfarande – som Karl Marx – avvisa överbyggnaden. Eliten föraktar alltid ”populismen”. Industrisamhällets höger-vänster blir katedersmarta mot bondförnuft. Som du ser din yrkestitel, det ser och hör du i kulturen! Själen är en illitterat spegel. Samhällskontraktet bryts med humankapital. Välutbildade uppgår i maktens allmänna, ett inbillat kön- och essenslöst medvetande. Trump, Brexit och folkligt motstånd är påhittets skugga. Kulturlösa kosmopoliter är faktaresistenta akademiker som göder nationalism och kulturrasism. Sekulär sakprosa är en helig kossa som får det offentliga att växa. Marknadsliberalism var idén om den svaga staten i ett varuproducerande samhälle. Tvärtom är resultatet i Kunskapssamhället. Sedan 1800-talet finns en samhälls- och privatmarknad. Sveriges största företag växer stadigt; betalas med skattemedel; idag 40–55 % av BNP. Globalisering likriktar ideologier, reducerar demokratin, minskar civilsamhället och kräver starkare stat. Från äldsta skrifttid har vi två livsformer: 1. Snabbt tänkande på en väglös väg, vetenskapens flow. Vägen som mål är intuitivt förnuft. 2. Långsamt tänkande intellektuella säger: Vi är alltid på väg mot framtida mål. Transportsträckan är asfalterad med humankapital. Textens form – inte innehållet – utvecklar Kunskapsträdets skeptiska tomhet där det väglösa avvisas. Teorier formas av hur politiker förhåller sig till dessa två livsformer. Att cykla eller vara cyklisten som följer algoritmer, är frågan som Shakespeare ställde.1 Individualismens socialism är ideologin för ett samhälle som förlorat metaforer och ordspråk och äter Sakprosa till middag. Den förenar kapitalism med socialism, konst och religioner! Allt under en jordnära himmel som reducerar staten! Politiker speglar amatörens livsform, som skolan utvecklar. Katedersmarta visar vägen. Svaga läshuvuden avvisas. Den enda vägen för politiker, teknokrater, byråkrater, ekonomer och statsvetare. Homo economicus skugga är Darwins blinda natur. Akademiker avvisar den tidlösa gestalten. Professionella i idrott, konst, entreprenörskap och hantverk – utom högutbildade – anser att amatörens narrativ är en betongsugga. Under detta brunnslock växer althögern. Människan förnekas av vetenskapen!