”Det sägs att diplomati är det längsta avståndet mellan två punkter eller konsten att be någon dra åt helvete på ett sätt som får vederbörande att se fram emot resan.” Efter ett långt liv på toppnivåer i rikets tjänst sammanfattar Johan Molander sina erfarenheter av svensk utrikespolitik, våra internationella relationer – inte minst med Ryssland - och från förhandlingsbord där debattens vågor stundtals gått höga kring sådant som kärnvapeninspektioner, landminor och mänskliga rättigheter. Han beskriver på ett personligt och drastiskt sätt möten med konstnärer i Ryssland, aningslösa svenska politiker, tragikomiska diktatorer och brokiga multinationella FN-delegationer. Han förklarar varför han tycker att den svenska rysslandspolitiken är naiv, på vilket sätt den klassiska svenska nedrustningspolitiken ibland motverkat sitt syfte och han kritiserar politiseringen av ämbetsmannarollen. Detta är en bok som bör läsas av alla som är intresserade av svensk utrikespolitik.