el av vår nutidshistoria. Fortfarande på 1970-talet uppmanades mödrar på BB att lämna bort sitt barn med Downs syndrom eller synliga rörelsenedsättningar. Och de fick höra att de skulle glömma barnet och i stället skaffa ett nytt barn. Många av de bortlämnade barnen har ännu inte uppnått pensionsålder. Men det var inte bara de som helt lämnades till institution eller fosterhem som drabbades. De flesta barn med funktionsnedsättningar fick in på 1970-talet inte bo hemma, de fick bo på skolinternat långt hemifrån eller vistas långa perioder på sjukhus utan sina föräldrar. I den här boken berättar flera av de som skiljdes från sin familj. De mötte ofta en hård och känslolös miljö på skolinstitutioner och sjukhus. Varken de eller deras föräldrar har fått någon upprättelse av samhället för sin förlorade barndom.