Förutom Kullerns imponerande nybyggargärning med ett antal nybyggen, kom han även i samtida tidningsnotiser, i samband med sitt försvinnande och död, att kallas ”processmakare”. Hur var det egentligen med antalet nybyggen, och varför drog han från ett ställe till nästa? Var det borgarna i Piteå som med sina betalningskrav ställde honom på bar backe? Och hur var det med processandet inför rätten?

  För att söka svar på dessa frågor har författaren gått igenom domstolsprotokoll och protokoll från sockenstämmor från tiden för Hans Aronssons vuxna liv, och renskrivit dessa handskrifter till mer läsbar text, vilka återges i denna bok.

  Det handlar om en man av säregen kraft och förmåga. Trots svidande fattigdom försörjde han en familj med sju barn, varav flertalet sedermera skaffade egna familjer som gav ättlingar i många led, vilket den omfattande ättlingalistan i slutet av boken vittnar om.