Emma vaknar oroligt. Hon är varm och svettig.
Tommy har lämnat sovsäcken och finns inte i tältet.
Någon skriker utanför. Helt förtvivlat, overkligt.
Emma inser sakta men obevekligt att det är Tommy som skriker.
Att han skriker av smärta, men även på hjälp, efter henne.
Hon störtar ut ur tältet. Barfota ut på gräset.
Det är blött men varmt, riktigt varmt.
Som golvvärme, tänker hon förbryllat, .
medan hon försöker fatta var skriken kommer ifrån..
Nu låter det mest som ett utdraget gnyende,.
som en gnällande hund.

?Öland , solens och vindarnas ö?, eller ?Öland, i grunden annorlunda?. Tycka vad man vill om turistnäringens olika slogans, men så är det. Kalkstensgrunden, de många soltimmarna och vindarna som får härja fritt över det öppna landskapet reglerar förutsättningarna. Tålmodiga brukare och deras otaliga husdjur har under generationer satt sin prägel på det landskap som idag är det mest varierade och idylliska vi kan hitta. Speciellt om vi ger oss tid att leta! Det på ytan karga och öppna visar sig för den som tar sig tid innehålla så mycket mer. Här finns oaser, guldkorn, smultronställen eller vad man söker i dignande överflöd. För den som letar lite extra bjuds även spänning i en hisnande omfattning, vare sig det gäller naturens rariteter, historiens gömmor, dolsk mystik, eller kanske även helt oförklarliga ting ?
Följ med över Ölandsbron till Stora alvarets mest undanskymda delar, till Vickleby, Kvinneby, Ekelunda, Kalkstad, Stora Rör, Äleklinta och fler av de platser som binder samman en historia av något som inte riktigt finns. Eller ?