Jimmy Windeskog anslöt sig tidigt till Sverigedemokraterna (SD) när 80-talet gick över till 90-tal. Från 1995 till 2004 satt han i partistyrelsen. Från 1996 till 2000 var han ordförande i ungdomsförbundet (SDU). Från 2001 till 2003 var han partisekreterare. Under 2003 och 2004 var han partiets kommunpolitiskt ansvarige. Utöver detta så representerade han partiet i Trollhättans kommunfullmäktige. Han var också talare på oräkneliga möten och sammankomster samt chefredaktör för både SDU:s och SD:s medlemstidningar (Demokraten! respektive SD-Bulletinen). Från den tidpunkt Mikael Jansson ersatte Anders Klarström som partiledare 1995, till dess att Jansson ersattes av Jimmie Åkesson 2005, så var Windeskog en av de mest aktiva, inflytelserika och betydelsefulla aktivister SD hade. I november 2005 uteslöts han ur partiet av den nya ledningen.

I Non, je ne regrette rien berättar Windeskog själv om de åren när Sverigedemokraterna gick från att vara ett parti som fick några tusen röster till att knacka på riksdagsporten.

Windeskog berättar öppenhjärtigt om sina aktiva år, om hur partiet förändrats och om hur personer kom och gick. Läsaren får en ärlig och osminkad bild av SD bakom kulisserna, en värld som få bevittnat och ännu färre berättat om. Men Non, je ne regrette rien är något annat än simpel propaganda för eller emot ett parti, det är istället ett politiskt testamente och bokslut. Detta är en djupt personlig berättelse som samtidigt är ett unikt dokument om Sverigedemokraterna, outsidern i svensk politik.