Torsångsbygden är märklig på flera olika sätt. Sedan isen drog sig tillbaka för många tusen år sedan har det funnits människor där. Det är kontakten med dåtidens hav och senare den sjöväga knutpunkten, där den stora Dalälven möter sjösystemen från Hälsingland genom sjön Runn, som är en viktig förklaring. Bygden har därför varit en samlingsplats under många sekel. Torsång är också förknippad med Kopparberget genom sägnerna om gruvans upptäckt via en viss bock Kåre. Innan gruvan blev ett riksintresse under tidig medeltid, så hade bönderna häromkring brutit malm i flera hundra år. Ända fram till dess Stora Kopparbergs socken bildas i mitten av 1500-talet, var Torsång en central punkt i regionen. När bygden hamnade i skuggan av Kopparberget och Falun, som så småningom blev stad, fick man nya viktiga uppgifter för att förse den växande gruvan med kol, ved och timmer. Flottningen startade redan i början på 1600-talet och bommen i Torsång var en medelpunkt för att hugga upp, sortera och frakta de för gruvan nödvändiga insatsvarorna. Här utvecklades en intensiv logistikverksamhet för att ta till ett modernt modebegrepp. Det krävdes oerhörda insatser av socknarna i hela mellersta Dalarna för att förse gruvan med allt vad hon krävde för att bryta malm, säkra orterna, rosta malmen och få fram den ädla kopparn´. Idag har bygden förvandlats till en vacker, tätortsnära bygd, dit människor söker sig för att bo, uppleva och rekreera sig. Det är med andra ord en spännande förvandlig bygden har genomgått sedan isen drog sig tillbaka. Boken har kommit till som ett resultat av en studiecirkels arbete under tio år, som inbegriper litteraturstudier, studieresor, gästföreläsare och en stor portion entusiasm. Vi hoppas den ska ge nya insikter i historiens ständigt skiftande öden och ge inspiration för egna strövtåg i vår bygd och den egna historien.