Jag har tänkt mig att Vilhelm Moberg då och då står och kikar över min axel för att se vad jag skriver, men börjar han å andra sidan att lägga sig i och bli för bråkig ber jag honom bestämt att avlägsna sig. Vad jag försöker säga är att orden och åsikterna är mina och att endast jag ansvarar för dem, men att Vilhelm Mobergs närvaro varit stark. Jag har på nytt läst hans böcker och rest flitigt i hans Småland och nog har jag då och då mött honom och samtalat med honom om stort och smått, om Bjurbäcken och om tiden, den som varit och den som är. Men ytterst skriver jag för att få syn på mig själv i förhållande till tiden, landskapet och mitt land.