Efterord
Ja, nu finns han inte mer. Han var redan död när jag föddes. Kanske finns hans lilla kropp i ett provglas på Nyköpings sjukhus eller i en biologisal på någon högstadieskola. Jag skulle vilja att han fanns här, i sin grav i min trädgård. Där jag står på knä med fingrarna i jorden och sjungande vår sång.
I amso hallow, baby
I am so hallow
Det var först när jag berättade om honom som han kunde inta den plats han skulle haft i hela mitt liv. Då kunde jag börja arbetet med att förstå och förlåta. Förstå vem jag är och varför. Förlåta mig själv för jag inte är som andra. ag kunde börja bygga liv. Jag kunde börja älska mig själv. Så när du läser dessa sista ord sitter jag i en skön fåtölj. Det hänger saker vid min kropp och runt mitt huvud, men jag skjuter undan dem och ler och känner att allt det som ledde fram till mig är ganska underbart. Jag har förlåtit mig själv och den värld jag levt i