I Tamaviaartumik får Finn Larsens intresse för det opåtalade och förbisedda emellertid en särskild utformning. Hans motiv är inte bara förbisett som värt att offra en bild på, i den me-ningen att man ovillkorligen tänker att det måste vara lätt att hitta motiv på Grönland, som är mer spännande än grönländarnas köksträdgårdar, utan hans val av motiv er också förbisett som fenomen. Genom att fotografera trädgårdar i Grönland uppmärksammar han en aspekt av landet, som de flesta knappt ens vet existerar, och de som borde veta det – grönländarna själva – ser dem uppenbart heller inte.