"Man kan betrakta vår själ som en borg helt och hållet av diamant eller mycket klar kristall. Den har många rum, liksom himlen har många boningar. Och om man noga betraktar den, mina systrar, så är den rättfärdiges själ ingenting annat än ett paradis... Låt oss alltså tänka på att denna borg, som jag har sagt, rymmer många boningar, några högst upp, andra i bottenvåningen, andra på sidorna, och mitt i centrum ligger den förnämsta, den där de mycket hemliga mötena mellan Gud och själen äger rum" (Ur Första boningen, första kapitlet)