Femtiotvå drunknade fiskare, 17 efterlämnade änkor, 47 faderlösa barn och 21 äldre personer, som förlorade sina försörjare. Därtill förlust av fem båtar med fiskeredskap och proviant till ett värde av 25 000 riksdaler riksmynt. Detta är den korta versionen av vad som hände, när en orkan från sydost den 19 februari 1868 väster om Norge brutalt slog till mot fiskeflottan på 14 fartyg hemmahörande på Sotenäset i mellersta Bohuslän. 14 båtar hade en knapp vecka tidigare lämnat hemmahamnarna på Sotenäset för storbackefiske på Storeggens bank väster om Ålesund. Fem av fiskebåtarna sågs sista gången på kvällen den 18 när orkanen, som släppt ur en säck, drabbade fiskeflottan. Två havererade skrov återfanns senare vid Hammerfest och Nordkap. Som inte detta skulle vara nog, gick ytterligare två sjöbåtar bort i samma område före midsommar och ytterligare tjugo fiskare från Bohuslän omkom. Med detta sagt, skulle man kunna nöja sig med att konstatera, att detta var en av de svåraste katastroferna som drabbat bohuslänskta fiskare. Men bakom de kalla siffrorna finns en verklighet, som kräver svar på en rad frågor. I denna bok har Bo Antonsson, själv ättling till två av dem, som deltog i resan som krävde den enes liv, letat efter dessa svar – och funnit ett antal. Svaren han redovisar har formats till en spännande läsning. Berättelser om utvecklingen av fiskemetoder och förhållanden för fiskrarna under expeditioner av det slag, som storbackefiske utgör, får anses som självklara. Men han har också hittat fascinerande uppgifter om våldsamma kontinentalsockelskred. Ett område stort som Götaland gled vid ett tillfälle ut i Norska havet. Skredet skapade inte bara fiskebanken Storeggen, utan också tsunamivågor runt Nordsjön och Nordatlanten på upp till 20 meters höjd över dåvarande normalvattennivån. Bl.a. dränktes Doggerland, södra delen av nuvarande Nordsjön, som då var en landförbindelse mellan Storbritannien – Holland – Tyskland och Danmark. I handlingar från bl.a. Landshövdingeämbetet har han också hämtat uppgifter, om hur den dåvarande landshövdingen och hans fiskeriintendent, genom kreativt tänkande, skapade metoder att hjälpa de efterlevande ur den ekonomiska misären och hur de såg till att ett sjöförsäkringsbolag bildades för att hjälpa fiskare att bemästra följderna av framtida olyckor.