Berättelsen utforskar en individs anpassning till gradvis synförlust, där vardagliga rutiner och interaktioner med nära och kära blir centrala för att upprätthålla en positiv livssyn. Trots utmaningarna finner personen skönhet och mening i livets små detaljer och stärks av stödet från familj, vänner och arbetskollegor. Varje dag är en påminnelse om värdet av att omfamna nuet, med en underliggande acceptans av att varje steg framåt innebär en närmande till mörkret, men också en bekräftelse på livets outgrundliga värde.