Kan man lita på andra? På varandra?

Luften bär ett löfte om förändring. Han känner det, där han sitter högt upp i ett träd och tittar ut över skogen. Men har man levt så länge som Farfar har man upplevt detta flera gånger tidigare. Varför skulle den här gången vara annorlunda?

En sen vårkväll knackar en ung kvinna på hans dörr. Hon är precis vad han inte är. Hon har aldrig tagit någons liv. Hon jagar den förändring han tröttnat på. Är det lönt att släppa in en ny person i det ensamma lugnet?