Mitt namn är Gustav och jag är tjugofem år gammal. Jag sitter hemma vid mitt skrivbord och försöker komma på en bra inledning, men än så länge har jag suttit och stirrat ut genom fönstret i flera timmar, och jag antar att det kommer ta minst flera timmar till innan jag kommer på något vettigt att skriva.

Idag är det den 12 maj 2021 och jag minns det som om det vore igår, trots att det gått snart fyra år sedan det inträffade.

Jag minns klart och tydligt den vackraste tjejen jag någonsin sett, känner alltjämt doften av grillat mitt på Muslim Street, och hör fortfarande fåglarna kvittra i transporten mellan syrgaskammaren och rummet jag låg i. Den främsta och starkaste minnesbilden jag har, varje gång jag sluter mina ögon, är att jag ligger fastspänd i en säng och saknar motorik i min högra kroppshalva.