Den företagsekonomiska forskningen, och samhällsvetenskaperna överlag, levde länge med lånade verktyg och metoder samt en vetenskapssyn hämtad från de högt ansedda naturvetenskaperna den klassiska sinnebilden för god vetenskap. Samhällsvetenskaplig forskning kom på detta sätt att handla om undersökning av sociala förhållanden med naturvetenskapliga metoder. Detta begränsade starkt vilka undersökningar man kunde genomföra.

Kritiken mot detta synsätt växte och fick efterhand ett starkt fäste på Företagsekonomiska institutionen i Lund där ett antal forskare och doktorander började fördjupa sig i ett alternativt synsätt som tog hänsyn till samhällsvetenskapernas speciella karaktär. Flera av dessa personer var också konsulter på SIAR i Lund där metodkampen drevs parallellt. Det blev så småningom ganska infekterade konflikter och hårda tag i den akademiska trätan medan man på SIAR utvecklade den kliniska metoden som hjälper klienterna och samlar data för framtida forskning.

Denna bok handlar om min personliga upplevelse inifrån stormens öga, både som doktorand på Företagsekonomiska institutionen och som konsult på SIAR, från slutet av 60-talet till en bra bit in på 80-talet. Då kan man nog säga att paradigmskiftet var fullbordat och den mera förståelseorienterade fenomenologiska metodsynen etablerad  inom den företagsekonomiska forskningen, huvudsakligen i Lund men med en spridning till flera andra lärosäten i Sverige och kanske i  större utsträckning utomlands. Den fick namnet SIAR-skolan eller The SIAR School of Management  i den internationella litteraturen.