Detta är den första boken i trilogin om Marcus Neonbergers minst sagt händelserika liv. Boken skildrar författarens kännslor och tankar under en vistelse på en sluten psykiatrisk avdelning.

Trots yttre framgångar och materiell trygghet plågas författaren av överväldigande motgångar, frustration, förluster och en känsla av otillräcklighet. Sömnlöshet ochsjälvmorsdstankar präglar författarens dagar, och det finns en stor brist på stöd av vårdspersonalen och psykologer.

Författaren presenterar här en brutalt ärlig självbiografi som ger en autentisk inblick i en inre värld präglad av desperata känslor, depression och svåra oersonliga utmaningar. Trots motgångarna bjuder boken på en känsla av hopp och strävan efter förändring mitt i det känslosamma kaoset. Författaren ger en räst åt dem som kämpar i det tysta och skapar en stark medkänsla hos läsaren.