Det skrapar och gnistrar till i hennes hand. Jag stirrar på lågan. Med darrande fingrar stoppar jag ciggen mellan läpparna och hon ger mig eld. Försiktigt tar jag ett bloss, som för att smaka på den. Den smakar som allt Sirpa rört vid. Den smakar natt. Den smakar som röken från Valborgs­eldarna jag såg från mitt fönster.
– Var ska vi vara?
Hon fimpar ciggen hårt mot altanbordet. Det fräser till.
– Vet inte, säger hon. Var som helst där soc inte är.


Året är 1996, vårterminen i åttan är snart över. Genom fönstret i sitt rum ser Elina ut över eldarna och Sirpas hus. Sirpa som bytte sida och försvann.När hon plötsligt kommer tillbaka är natten fortfarande ljus. Hon vill något, men vad?Skuggorna från tallarna rör sig över väggarna och orden är på väg att ta slut.Vart tar man vägen när man inte hör hemma någonstans?

Nattfly är en tät och suggestiv 90-talsskildring om två femtonåriga flickor på kollisionskurs i ett kyligt Norrland. En berättelse om att inte veta om man vill fly till mörkret eller från det, och om en vinternatt när det som inte får hända ändå händer.