Boken berättar om järnvägarnas utveckling och liv i Bergslagen som ledde till att Karlskoga fick järnväg på 1870-talet. De dåliga förbindelserna till Karlskoga och en ökande brukshantering fick fart på byggandet. Tyvärr kunde inte brukspatronerna enas om sträckningen. Så det blev två parallella järnvägsbyggen från gruvorna i norr.
Under andra hälften av 1800-talet pågick således en stor upprustning av transportsystemen i Bergslagen för att stödja det ökande transportbehovet av den betydelsefulla brukshanteringen. Mängden malm och färdiga produkter av järn som behövde transporteras ökade kraftigt. Det byggdes därför många nya kanaler, slussar och senare järnvägar.
De båda parallella järnvägsbyggena från gruvorna i norr gick förbi järnbruken och ner till den nyöppnade stambanan som passerade Degerfors. Senare utökades den normalspåriga järnvägen till hamnen i Otterbäcken. Den smalspåriga järnvägen utökades till Striberg. Avståndet mellan järnvägarna var bara mellan 2 och 7 km. Detta resulterade i dålig lönsamhet som till slut ledde till att en av järnvägarna fick läggas ner.
Denna bok behandlar på ett översiktligt sätt utvecklingen och avvecklingen av järnvägarna i Karlskogatrakten.