Under åren har jag kommit att alltmer uppskatta att dra mig undan och vara för mig själv ett tag. Den inre rösten hörs bäst då det är tyst och stilla. Jag blir klarare över vart jag är på väg i mitt liv och om det verkligen är dit jag vill gå. Att dra sig undan är att ge plats för eftertanke och tid. Det är att skapa ett rum där man kan andas fritt och andliga behov kan ge sig tillkänna och bejakas. Själen behöver sin tillmätta plats om vi ska behålla hälsan, finna mening och känna engagemang.  

Många känner sig vilsna idag. Mitt i det materiella överflödet har upplevelsen av tomhet och meningslöshet närmast blivit en folksjukdom. Den psykiska ohälsan ökar. Jäkt, press och stress är vardag för åtskilliga av oss. Vi är inte först. 1800-talets sjömän beskriver symtom vi väl känner igen: extrem utmattning, uppgivenhet och handlingsförlamning. Diagnosen då löd: melankoli eller rätt och slätt hemlängtan. Är det kanhända hemlängtan också vi känner av? En längtan efter att komma hem till oss själva? Wilfrid Stinissen skriver: Det finns ett tystnadens rum inom oss och det är där vi har vårt hem. Djupt begravt i oss finns en kärna, vårt sanna själv, det ursprungliga som vilade som en möjlighet innan världen formade oss till sin avbild och gjorde oss främmande för det heliga. Att återförenas med detta är en process som pågår så länge vi lever.  

Patricia Tudor-Sandahl är psykolog, psykoterapeut och författare. Många har också mött henne genom Sveriges Radio som värd för Sommar och Vinter i P1 och som återkommande medarbetare i Tankar för dagen. På Libris har Patricia gett ut flera böcker utkommit senast Mer levande med åren.