Den 31 januari 1939 skrev en 15-årig judisk flicka de första raderna i sin dagbok. Hon hette Renia Spiegel. Renia skrev dagbok fram till den 30 juli 1942, då hon sköts av tyska soldater på gatan i den lilla staden Przemysl i Polen.

Det ligger nära till hands att jämföra Renias dagbok med Anne Franks. Båda är skickliga och klarsynta skribenter, och båda beskriver hur de dagliga göromålen fortgår medan krigets fasor härjar. Men Renia var lite äldre än Anne Frank. Hon skrev både prosa och poesi och hon levde inte undangömd från världen utan mitt i den. Sju månader efter hennes första dagboksnotering tågar tyskarna in i Polen och kriget är ett faktum. Successivt vävs den växande ondskan in i hennes dagliga anteckningar. Vassa och roliga beskrivningar av klasskamrater, saknaden efter modern, kärleken till pojkvännen och de darrande benen efter den första kyssen blandas med den växande insikten om att våldet kryper allt närmare och blir allt ohyggligare.

Parallellt med dagboksanteckningarna kan man i boken även följa det historiska händelseförloppet som tyskarnas intåg i Polen, Sovjets invasion av Polen, de första deportationerna, tvångsförflyttningarna till ghettot, införandet av armbindel med Davidsstjärnan etc.