Nordiska rådet bildades 1952 och en guldålder stundade på viktiga samarbetsområden som arbetsmarknad, socialpolitik och passunion. Ett andra spårbyte kan skönjas sedan Nordek-planen kapsejsat 1970 och ett förpliktigande samarbete byggdes upp på sektorsbasis. Även inom folkrörelser, intresseorganisationer och partigrupper intensifierades det institutionaliserade samarbetet. Det senaste spårbytet inleddes på tidigt 1990-tal, då statsministrarna tog nya initiativ. Nordiska rådet omorganiserades radikalt och de gemensamma institutionerna bantades kraftigt. Relationerna till övriga länder inom Europa lyftes fram. Säkerhetspolitiska frågor gavs en framträdande plats.

Efterkrigstidens nordiska samarbete har varit en del av de nordiska ländernas omvandling till moderna, demokratiska välståndssamhällen. Syftet med denna bok är att tydliggöra vad det är som driver det samnordiska arbetet framåt, men också vad det är som ibland gör det trögt.

Medverkande författare är: Hans E. Andersson, Jan A. Andersson, Nils Andrén, Karl Magnus Johansson, Åke Landqvist, Gry Larsen, Karin Söder, Krister Wahlbäck, Lena Wiklund och Nina Wormbs. Professor Bengt Sundelius och redaktör Claes Wiklund svarar för uppläggning och syntes.