Diktsamlingen Månborgen, som är Rasmus Anderssons debut, började skrivas med ambitionen att gestalta ett nytt jag. Dikternas publicering skulle frigöra den personen i det verkliga livet. Projektet avslutades dock med insikten om att människor blir till i samspel med varandra. Det slutgiltiga verket, Månborgen, är en lyhörd och prövande beskrivning av den processen.