Lucys mamma blev utnyttjad och försummad större delen av sin barndom och från början hade hon svårt att ta hand om sitt eget barn. Lucy lämnades ensam långa stunder redan som bebis och hemmiljön var otrygg och smutsig. Först när Lucy var åtta år insåg socialtjänsten hur allvarlig situationen var och då började en karusell med fosterhem efter fosterhem.

När Lucy kommer för att bo hos Cathy är hon elva och mycket olycklig efter att ha blivit flyttad från det ena hemmet till det andra. Hon drar sig undan, vill inte äta och hon ligger tre år efter i sin skolgång. Man tror att skadan som Lucy blivit utsatt för är permanent.

Men Cathy och hennes två barn knyter snabbt an till Lucy på ett sätt som ingen annan har kunnat. De visar henne det kärleksfulla hem som hon inte trodde fanns och Cathy och Lucy inser att de var menade att vara mor och dotter, det tog bara ett tag innan de fann varandra.