Ruin är en kortroman om antihjälten Aziza, som när hon inte jobbar på en myndighet nära Sveavägen, skriver, onanerar, röker på och dricker vodka. När Aziza var liten flydde hon med sin teaterspelande pappa från Mogadishu i Somalia, men som efter en tid i Sverige övergav henne. Under berättelsens gång minns Aziza barndomen, flykten och mormor. Samtidigt växer en skuld inom henne fram gentemot hennes mamma, som dog strax efter förlossningen. Medan världen utanför håller på att rasa samman och naturen blivit smärta, slutar Aziza att gå till jobbet. Istället skriver hon intensivt på sin text och träffar udda typer på lokala barer. Ruin är en sorgehymn om exilens, mellanförskapets och skrivandets resa – och galenskap.