Helen Keller (1880-1968) skrev Mitt livs historia medan hon ännu gick på college, året innan hon tog universitetsexamen med högsta betyg, 24 år gammal. Boken handlar om de första tjugotre åren av hennes fascinerande liv. Det är en mycket personlig berättelse om en extraordinär resa från det ordlösa mörkrets ensamhet till ett liv fyllt av gemenskap, kärlek och intellektuell stimulans. Helen Keller berättar om hur hon steg för steg erövrade språket. Hur hon insåg att allting har ett namn, hur hon lärde sig att man kan foga ord till ord och uttrycka egenskaper och handlingar, att man kan fråga och få svar, att man kan konversera, att man kan berätta. Särskilt intressant är avsnittet hur hon upptäcker sitt första abstrakta ord, "tänka", alltså ordet för processen som just då pågick i hennes huvud. Och hur hon upptäcker det kanske allra viktigaste ordet av alla - "älska" - som hennes enastående lärare Anne Sullivan måste tillgripa många liknelser för att förklara. Anne Sullivans pedagogiska uppfinningsrikedom och gärning spelade utan överdrifter en avgörande roll i Helen Kellers liv, vilket också förtjänstfullt återspeglas i boken, översatt av Helena Fagertun. Helen Keller föddes i Tuscumbia, en liten stad i Alabama i amerikanska Södern. När hon var runt ett och ett halvt år drabbades hon av en febersjukdom som gjorde att hon förlorade både synen och hörseln. I fem år levde hon i en mörk och tyst värld utan språk. Allt ljusnade när den engagerade och lyhörda Anne Sullivan blev hennes lärare och gav henne nyckeln till språket. Anne Sullivan fick kontakt med den lilla flickan genom att göra tecken i hennes händer. Plötsligt förstod Helen innebörden av ”betyder” och hennes språkutveckling tog fart. Hon hämtade förvånansvärt snabbt in det hon gått miste om i barndomen. Anne Sullivan var ett pedagogiskt geni och undervisningsmetoderna var ofta improviserade; Helen och hon kom att bli i det närmaste oskiljaktiga. Helen Keller kom med tiden att bli en framgångsrik författare med sina tretton böcker. Som radikal feminist, revolutionär socialist blev hon ett språkrör för fattiga, förtryckta och funktionshindrade över hela världen. Samtidigt var hon djupt religiös och hennes andlige fader var ingen mindre än Emanuel Swedenborg. Hon var också nära vän till författaren Mark Twain och telefonens uppfinnare Alexander Graham Bell. Helen Keller reste runt och föreläste i sammanlagt trettio länder under femtio år, däribland Sverige och Stockholm 1957. Helen Keller avled 1968, drygt trettio år efter sin lärare, Anne Sullivan. Barndomshemmet Ivy Green är idag ett museum och Helen Keller fortsätter att vara en inspirerande förebild för många människor – inte minst för de som lever med funktionsvariationer.