På kvällen, efter det att hans mor hade släckt ljuset i hans rum, smög han sig försiktigt upp ur sängen och gick bort till fönstret. Nu om sommaren stod fönstren på vid gavel och eftersom huset låg högt uppe på en backe kunde han se fjorden sträcka ut sig där nere i dalen. Thor såg fartygen som låg till ankars nere vid inloppet till hamnen och han hörde deras skeppsklockor slå sina glas varje hel och halv timme.    
    Nästan varje kväll stod han där, tyst i mörkret, och drömde sig ombord på fartygen som han såg lämna fjorden. Han drömde att de skulle till Söderhavsöarna och att han skulle få följa med på äventyret.
   Thor lät blicken följa fjorden, som gick ut i havet som i sin tur försvann bortom horisonten. Någonstans därute, långt bort från allt det han kände till, fanns hans äventyr och han kunde känna hur det lockade på honom där han stod i sitt mörka rum.

Med vinden i ryggen mot solnedgången är en kronologisk berättelse om Thor Heyerdahls liv återberättat efter hans egna texter. Här möter vi pojken Thor som drömmer om äventyret, och som växer upp och följer sin egen väg. Thor är ifrågasättande och står för det han tror på även om det kan kosta honom livet. 
   Då den etablerade vetenskapen inte accepterade hans teori om att Polynesien kunde ha befolkats från Sydamerika, i stället för från Asien, planerade han Kon-Tiki-expeditionen för att bevisa att det kunde vara möjligt. Thor fortsatte sedan med samma våghalsiga äventyr på farkosterna Ra, Ra II och Tigris. 

Thor Heyerdahl har levt ett oerhört fascinerande liv. Ett liv fullspäckat av spänning och äventyr. Men det finns också en vetenskaplig del, där han har vågat sätta sig upp mot etablissemanget och där han har trott på sig själv och på människorna från forntiden oavsett hur stort motståndet var. Hela sitt liv var Thor Heyerdahl tvungen att försvara sig själv och sina teorier, vilket han gjorde med stor bravur. Men nu när han är borta, och inte längre kan det, känner jag från djupet av mitt hjärta att jag vill göra det. Han är värd att försvara!
 
 ? Helga Stövring-Nielsen