Marodörer (1886) och Kamraterna (1888) är i grunden samma skådespel och i båda verken kretsar handlingen kring ett gift konstnärspar, Axel och Bertha. Många av samtidens argument för och emot jämställdhet mellan könen avhandlas här i en slagkraftig dialogform.

Marodörer, den ursprungliga versionen, är mer diskuterande och har ett hårdare tonfall än den senare versionen, Kamraterna, vilken är resultatet av författaren Axel Lundegårds redigeringsarbete. Denne fick av Strindberg uppdraget att mildra tonen i pjäsen.

Axel beskrivs i de båda versionerna som feminin medan Bertha beskrivs som en handlingskraftig kvinna, aktiv i en kvinnosaksförening och med ambitionen att bli en självförsörjande, framgångsrik konstnärinna. Axel är dock den mest begåvade av de båda konstnärerna – något som Bertha försöker kringgå genom att be honom använda sina kontakter till att påverka konstsalongens jury att välja ett av hennes verk. Motvilligt uppfyller han hennes önskan och strax därpå framkommer det att Bertha blivit antagen medan Axel har blivit refuserad...