Det ryms mänga uttryck inom det birgittawikströmska tilltalet. Det varierar mellan bilderna, men känns ändå alltid som hennes omisskännligt egna. Hennes måleri är en lisa för både öga och själ. Ser man över tid kan man se hur hon personliggjort intryck, influens och intertexter. Som till exempel från Ivan Aguelis färgdunstighet och Sixten Lundboms formbyggen. Det finns också en koppling till historisk egyptisk konst med dess vial och harmoni. Birgitta Wikström är en produktiv konstnär med stor bredd och mångsidighet. Många av målningarna har motiv ur vardagen. Det kan vara leksaker, ljusets förvandling av ett fönster när det speglar sig i det, ett par badande, en kvarglömd solstol när semestersäsongen är slut. I Birgitta Wikströms konst blir den där övergivna stolen en sinnebild, ett memento för både ensamhet och längtan. Det handlar inte om att måla av ett motiv utan om att använda sidor av det i en egen berättelse. Den här exteriörbilden bär samma sorts förtätade uttryck och emotionella kraft som en hammershøjsk interiör. Hela bilden bär i sin skenbara enkelhet en komplex och känslodräktig stämning. Det finns ett lugn att vila sig i detta meditations måleri. En särskild styrka är att hon kan göra riktigt små målningar som har sådan kraft och utstrålning att de drar till sig ens odelade och fascinerade uppmärksamhet. Birgitta Wikströms bilder kan sägas anknyta till den japanska estetiska filosofin Wabi-sabi. Den betonar skönheten i det ofullständiga och det förgängliga. Det är tankar som artikulerar vikten av att acceptera livets föränderlighet. Utmärkande är enkelhet. Det handlar om uttryck som kan framkalla en känsla av fridfull melankoli och en andlig längtan inom oss. Birgitta Wikström arbetar i flera tekniker och material. Hon är en fin tecknare. Hennes tecknarlinjer, så distinkta de är, har samtidigt den sensibilitet som är hennes signum. Hon får de kvinnor hon tecknat att höra till en annan tid, men också till vår. Kolteckningarna är ibland statuariska. Oavsett material och teknik söker hon en form som är sig själv nog. Några av skulpturerna är svävande former i flygplansplywood med en självklar spänst och elegans i formspelet. Andra är geometriska reliefer i tung mörk brons. Ett återkommande motiv är kedjor som hon gestaltat i olika material. Birgitta Wikströms konst i olika material och tekniker kopplar milda grepp om världen för att försöka greppa och kanske förstå på ett inkluderande sätt. Skönheten är en viktig bundsförvant. BO BORG Författare och konstkritiker Birgitta Wikströms konstnärskap har alltid kretsat runt den grundläggande gestaltningsproblematiken, i bildkonsten, färgen och formens förmåga att avtäcka en inneboende kärna i det sedda och upplevda. Birgitta har närmat sig detta med stor känslighet och utvecklat ett eget måleriskt språk. Periodvis har hon även arbetat med skulptur, där materialet i sig och formkontraster mellan lätt och tungt, öppet och slutet, svart och vitt burit fram en innerlig känsla. Birgitta närmar sig konsten med stort allvar, utmärkande är en särskild känsla för ljuset, dess klanger och valörer i måleriet, i skulpturen och hur det spelar över formen och förvandlar dess materialitet. Ragnar Schmid