Hovsångerskan Laila Andersson-Palmes karriär som operasångerska sträcker sig över 35 år. Hon debu-terade 1964 och hon betecknas ofta som den sista utposten av den s.k. Guldåldern i Kungl. Operans historia.

Hon kom att göra bejublade framträdanden på de främsta oprascenerna i världen, i Wien, Berlin, New York, Montreal, Bern osv. Hon framträdde med världsdirigenterna och med opera scenens andra stora namn. Det var en lång och osannolik resa hon lyckades göra; från landsbygden i Blekinge via envist uppletande efter skolor och utbildningar. En livsresa mycket liknande den som en av hennes lysande tidiga svenska föregångare, Jenny Lind, på ett lika oemotståndligt sätt lyckades med före henne. Med en okuvlig vilja och övertygelse att sången skulle bli hennes liv så lyckades Laila.

I denna memoar berättar hon uppriktigt och för läsaren fängslande om sitt liv, om tillfälligheterna, om ett kungastipendium som lyckosamt tilldelades henne. Laila var under många år gift med Ulf Palme, ev av de främsta skådespelarna under decennierna i mitten på 1900-talet.

Idag är Laila Andersson-Palme pensionerad och är bosatt på Ingarö utanför Stockholm. Fortfarande utkommer nya inspelningar av henne och hennes publik finns kvar i alla åldrar. Detta är hennes egna ord, satta på pränt under många år.