Hon
Elisabeth har levt ett liv kantat av ångest, avund och våldsamma händelser. Hon som förut kunde trivas på dansgolvet längtar nu dagligen efter att få komma hem. Höra dörren gå i lås. Famla efter den där trygga känslan hon jagat sedan barnsben. Hälla upp vinet. Logga ut från verkligheten och in till alla låtsasvänner.

Hon kan fortfarande njuta av att leva ut. Särskilt när arbetet kräver det. När de som skadar andra ska svälja betet. Men även där har modet börjat vackla. Mogren har skyddat henne om och om igen. Ännu ett misstag skulle kunna äventyra hennes plats i teamet. Storasyster Teodora har försökt närma sig, men Elisabeth har blivit allt svårare att få grepp om. Den annars så öppna har blivit oroväckande sluten.

En dag faller så allt. När minnena kommer ikapp och tar över. Kroppen på obduktionsbordet blir droppen. Den krossar Elisabeths tillvaro. En tillvaro som sedan länge varit dömd att gå under. Hon kämpar febrilt för att hålla sig flytande. Samtidigt tvingas hon hantera känslan av att sakta men säkert tappa förståndet.

Han
1986. Helvetet briserar.
1994. De ska få lida, så som han lider. Särskilt hon.
2003. Han behöver mer. Den förvridna kroppen i jordkällaren förändrar allt.
2011. Svaret har gått förlorat. De minns inte. Det är dags. En efter en ska de skyldiga åter straffas.