En studie i Anna Lenah Elgströms tiotalsprosa. Trots att Anna Lenah Elgström är en betydande personlighet i det svenska tiotalets kultur- och samhällsliv, trots att hon väcker uppmärksamhet bland kritiker och trots att hon publicerar över trettio titlar – novellsamlingar, romaner, pamfletter, reseskildringar och essä-samlingar – är hon vid sin död glömd. Det verkar som om hon är drabbad av en ödets ironi: Hon befiner sig i mitten av det litterära, kulturella och politiska tiotalets händelsecentrum, men i vår litteraturhistoria är hon en av de mest osynliggjorda. Brödjes försök till nytolkning av den svenska tiotalslitteraturen med utgångspunkt i Elgströms författarskap innebär framförallt en ny syn på den tidigasvenska modernismen i ett feministiskt perspektiv. Hon betonar könsdimensionen ino modernismen och låter sig vägledas av internationellt kända feministiska modernismforskare som t. ex. Shari benstock, Sigrid Weigel och Inge Stephan. Utifrån deras forskningsreslutat visar Brödje hur Elgström bryter mot den traditionella bilden av modernismen som sätter mannens sätt att tänka och skriva i centrum och hur det i hennes gräns-överskridande texter framträder altenativa bilder i form av feministiska och pacifistiska utopier. Ett annat tiotal är Catrine Brödjes doktorsavhandling.