Åren efter andra världskriget slöt sig många tidigare koloni­­se­­rade länder samman för att staka ut en politisk kurs som var ­­obero­ende både till det kapitalistiska väst och det kommunistiska öst.

I centrum för denna rörelse stod Indonesien som 1955 var värd för en afroasiatisk konferens, Bandungkonferensen, vars ­deltagarländer ­representerade över halva jordens befolkning. En social och ekono­misk utveckling utanför de två super­makter­nas, USA:s och Sovjetunionens, hägn såg ut att vara möjlig.

På 1960-talet förändrades dock situationen ­dramatiskt. År 1965 tog ­militären makten i Jakarta, mördade en miljon civila med hjälp av CIA och gjorde Indonesien till en lojal ­partner till Förenta staterna. Denna metod för geopolitiskt motiverade regimskiften, "Jakartametoden", skulle under de följande årtiondena tillämpas med stor framgång även i andra länder runtom i världen. Metoden bidrog till att USA gick segrande ur kalla kriget.

I boken Jakarta­metoden berättar ­den amerikanske reportern Vincent Bevins den idag del­vis bort­glömda historien om den så ­kallade tredje världen-rörelsen dess ­uppgång, fall och historiska ­betydelse. Boken bygger på litteratur och arkivmaterial på fyra språk spanska, portugisiska, engelska och indonesiska och på  intervjuer med många ögonvittnen till hur "Jakarta­metoden" praktiserades, inte bara i Indonesien utan också i Argentina, Brasilien, Chile, Guatemala, Syd­korea, Vietnam och Östtimor.

Vincent Bevins är en amerikansk ­journalist och författare. Han har tidigare arbetat på Financial Times i London och som korrespondent för Los Angeles Times i Brasilien och Washington Post i Sydostasien. Han har publicerat artiklar i bland annat Economist, Foreign Policy, Guardian, New York Review of Books och New York Times.

Massvåldet som formade vår värld

Under åren 1945-90 uppstod ett löst nätverk av USA-stödda antikommunistiska utrotningsprogram som utförde massmord i minst 22 länder. Programmen bör ses som sammanlänkade och som en viktig del av Förenta staternas seger i kalla kriget.

De som utförde målmedvetna avrättningar av dissidenter och obeväpnade civila lärde sig av varandra. De antog metoder som hade utvecklats i andra länder. Ibland uppkallade de till och med sina program efter program som de försökte efterlikna. Jag fann bevis som indirekt kopplade metaforen "Jakarta", hämtad från det största och viktigaste av dessa program, till minst elva länder.

Och även om några av dessa program var våldsamt missriktade, och även träffade passiva åskådare som inte utgjorde något hot, eliminerade de verkliga motståndare till det globala projekt som leddes av USA. ­Indonesien är det viktigaste ­exemplet. Utan massmordet på kommunistpartiets medlemmar skulle landet aldrig ha gått från Sukarno till Suharto.

Även i länder där regeringens öde inte stod på spel fungerade massmord som effektiv statlig terror, både inom länderna och i ­omgivande regioner, där de signalerade vad som kunde hända dem som satte sig till motvärn.

Jag vill påstå att detta lösa nätverk av utrotningsprogram, organiserade och motiverade av antikommunistiska principer, var en så viktig del av USA:s seger att våldet i grunden formade den värld vi lever i idag. VINCENT BEVINS

SAGT OM DEN ENGELSKSPRÅKIGA UTGÅVAN

"En av de hittills bästa, mest informativa och mest belysande skildringarna av hur CIA har format USA:s roll i världen." Glenn Greenwald

"Om Indonesien 1965 ses som en 'seger' för regimskiftesanhängarna, så är idén om regimskifte helt bankrutt och bör aldrig praktiseras igen." American Conservative

"En fänglande historia om det kalla kriget sedd genom det globala antikommunistiska ­vål­dets lins." New Statesman

"En fascinerande och oroande redogörelse." Financial Times

"[Jakartametoden] sprider ett välkommet ljus över de brott som utspelade sig i Indonesien, en historia som i stort är bortglömt ... men den ställer också den grundläggande frågan varför USA stödde sådana illdåd ..." Times Literary Supplement

"Ett måste att läsa för att bättre förstå hur den amerikanska underrättelseapparaten blev vad den är idag, och hur den har ödelagt så många andra länder på vägen." GQ

"En utomordentlig bok ... Bevins blandar intervjuer med akademiska källor, tidigare hemliga CIA-rapporter med tilltänkta revolutionärers krossade drömmar, och åstadkommer ett välresearchat och stramt arbete som ibland är extremt provokativt, både politiskt och känslomässigt." London School of Economics Review of Books

"Utmärkt ... bygger på en historia som de flesta amerikaner aldrig har lärt sig eller hellre skulle vilja glömma." Washington Post

"En redogörelse för hur det USA-stödda blodbadet i Indonesien inspirerade andra länder att utöva ett mordisk förtryck av sina egna vänsterrörelser. Genom att fokusera på Indonesien, och andra länder som inte var allierade till vare sig USA eller Sovjet­unionen, går han bortom det kalla krigets traditionella historieskrivning om kapprustning och intriger." Foreign Policy

"En ytterst välskriven berättelse ... På sin fascinerande och oroande resa runt världen dokumenterar Bevins effekterna av Washingtons våldsamma antikommunistiska kors­tåg på flera kontinenter." Tribune

"En omsorgsfull och chockerande analys av en föga känd och fruktansvärt blodig ­konflikt under kalla kriget, men boken är också något mer. Den placerar massakern i Indo­nesien 1965 i sitt globala sammanhang och visar hur Förenta staterna både stödde den och använde den som en modell för repression i andra länder." Stephen Kinzer (författare till Overthrow, All the Shah s Men och Poisoner in Chief)

"En oumbärlig bok för alla som är intresserade av tredje världen under kalla kriget och av kopplingarna mellan olika operationer av den antikommunistiska internationalen ett ämne vars betydelse jag tror bara kommer att öka. Det kan i själva verket komma att visa sig att de avgörande globala förändringarna inte var de som vi för närvarande ser som sådana (som Berlinmurens fall), utan snarare de som inträffade i länder som Kina, Indien, Vietnam, Indonesien och Brasilien." Branco Milanovi , författare till Brave New Europe