Hon sprang över taket med barnet i famnen. Jägarna var nära nu. De fick inte få fatt i henne och barnet, inte på några villkor. Men skulle hon våga hoppa med barnet i famnen till taket bredvid, elva våningar upp i luften?

Efter alla vaccineringarna kom biverkningarna. Hur skulle barnen kunna överleva i en värld där många ville se dem försvinna?

Varför har jag skrivit den här boken?

Jag tror starkt på den kollektiva styrkan. Att inte ge upp. Att fortsätta framåt fast det ibland ser hopplöst ut. Att hitta kraften. Att våga hoppas.

Vi är, alla vi, så otroligt mycket starkare än vi inbillar oss att tro. Vi har lätt att tänka att vi inte duger och att vi inte kan. Men tänk istället ifall vi alla alltid skulle tänka att allt är möjligt och att vad vi än gör så klarar vi det?

Vilka krafter det skulle sätta igång!

Det är vår egen bild av vad vi klarar och inte klarar

som bestämmer våra begränsningar.

Den här boken har visat mig den kraften tydligare.

Vivas kamp för att rädda alla barnen hade inte varit möjlig om inte barnen själva hade hittat sin kraft också.

Tillsammans blir de urstarka. Jag önskar att du som läser det här, ska finna din kraft. Den som gör dig oövervinnlig och i din fantastiska person får dig att känna styrkan i hela kroppen. Av vad det än må vara.