"Den vetenskapliga filosofin" blev ett begrepp under första hälften av 1900-talet. Filosofer som Bertrand Russell, G. E. Moore och Ludwig Wittgenstein började analysera klassiska problem och teorier från radikalt nya angreppspunkter. Logiken och språkfilosofin genomgick en oerhörd utveckling inte minst genom insatser av filosofer som Rudolf Carnap, Gottlob Frege och Alfred Tarski. Inom praktiskt taget alla delar av det västerländska kulturlivet fick dessa händelser utomordentliga konsekvenser.