Alla minns vi vår skoltid. Vi minns lärare och kamrater, några blev vänner för livet. Men vad kommer vi ihåg av själva byggnaden? Varför såg den ut som den gjorde? Varför låg den på just den platsen eller i den delen av staden? Om detta fick vi veta föga eller ingenting. I denna bok om skolhus blir vi förtrogna med miljöer som, mer eller mindre medvetet, kommit att prägla många generationer av ungdomar. Vi gör författaren sällskap på en resa genom Sverige. Vi möter gårdag och nutid. De första byskolorna var släkt med bondens bostad. Lärosätet i staden under tidigt 1800-tal påminner om ett burget borgarhus. I det begynnande 1900-talets undervisningsanstalter känner vi igen det typiska skolhuset, mycket stort och inte sällan upplevt som ”barskt” till karaktären. Decennierna som följer visar – liksom tidigare – prov på arkitekternas fingertoppskänsla för vad som rörde sig i tiden: form, färg, material, innehåll. Den estetiska aspektens betydelse, ja förädlande inverkan, betonades av dem som bar ansvaret. Folkskola eller läroverk, omsorgen var densamma, symbolspråket tydligt. Hallskolor, paviljongskolor – namnen antyder förändringar, ofta med inspiration från utlandet. Hjördis Kristenson är docent i konstvetenskap vid Lunds universitet, där hon varit verksam som lektor. Hennes undervisning har främst gällt 1800- och 1900-talen och arkitektur. Under några år var hon även lärare på Arkitekturskolan vid LTH. Hon disputerad