På silvervita molnen där stjärnor blir till stoft. I nattens mörka boning bortom vintergatans frostbitna dimma. Där regerar Du med kärlek. Trots att vi blott människor är så fyllda utav synden och allt som vi begär, är Din oerhörda kärlek än mer som ser oss som vi är.
Ur dikten: Trots synden

I Isa Moléns dikter möter vi ett naket hjärta och en innerlig skönhet. Hon beskriver en oändlig närhet och ett djupt hopp, mitt i tvivel och smärta.