Mitt namn är Pudens. Jag företräder, så gott jag kan, den allmänna meningen på många platser och i många sammanhang. Särskilt i dessa sju noveller. Det är Perpetua som ser mig och nämner mig vid namn. Därefter följer jag med av bara farten genom seklerna. Pudens måste anses vara ett mycket välfunnet namn. Vad Pudens betyder? I latinska lexikonet anger man betydelsen blyg, skamsen, sedesam, finkänslig, anspråkslös, försynt. Många fina ord men jag finner mig bäst tillrätta med att jag är en som är bredvid, en åskådare, en företrädare för den allmänna meningen, som sugs in i skeendet och i någon mening tvingas bli den allmänna meningens exekutor. I dessa noveller dyker jag upp och följer er genom århundradena – i Kartahago på 200-talet, i Padua på 500-talet, i Uppsala på 1300-talet, i Polen på 1700-talets början, i Paris på 1700-talets slut, i Vipeholm på 1940-talet och på någon klinik i vår tid. Man kan tycka i den yttersta cynism. Men jag kan försäkra att i mitt agerande ligger inga överväganden. Jag utför bara helt enkelt order. Jag vandrar som en Ahasverus omkring i seklerna och de geografiska lokalerna. Jag är Pudens, den allmänna meningen, som är lika evig som evigt föränderlig. Denna rysliga relativitet förmår oss också att ställa frågan om inte Perpetuas öde kunde vara lika vedervärdigt varhelst som i Kartago och om det som idag inträffar mer skiljer sig i det yttre än i det inre.