"Det är omöjligt att inte påminnas om sin egen utsatthet och nakenhet och förödmjukelse; den som blir när den som man vill inte vill en tillbaka. Hur jävla helvetiskt ont det gör att inte vara önskad, behövd, älskad. Det är det som Andreas Gustavssons vackra, exakta - men ändå explosiva - långdikt handlar om. Hur fult det är att vara svag, hur svårt det är att vara stark, hur önskvärt - kanske livsviktigt - det är att vi får berätta hur det verkligen, verkligen känns." Anna Jörgensdotter skriver om Andreas Gustavsson långdikt "Blir du ledsen om jag dör".