jag var professionell tennisspelare på touren på 70- och början på 80-talet. jag var etta i sverige och min bästa världsranking var 32. förutom att jag var passionerat hängiven tennisen så passade den bra in i mitt liv då den blev ett effektivt sätt att kontrollera mitt yttre och inre liv – mitt inre kaos efter sexuella övergrepp. i samband med ett dödsfall började jag minnas, och började måla. jag kom i kontakt med mitt inre och började lära känna mig själv. mitt undermedvetna och medvetna fick en röst. 2003 tog jag examen vid college of fine arts, unsw, sydney, australien. ett par år senare kom jag i kontakt med en meditationsform som heter vipassana (www.dhamma.org), som betyder att se verkligheten som den är (och inte så som man vill att den ska vara). jag kom allt närmare min kärna. dessutom fick jag ett redskap för att hantera livet, dvs att skapa balans i sinnet och lösa upp de knutar som ligger djupt begravda och tynger. svårigheter kan vara en förklädd välsignelse. en chans att utvecklas till en kärleksfull och ansvarsfull människa som kan leva utan att skada sig själv och andra.