Erik kom som liten baby till vår familj. Han kom från en främmande kontinent. Min man, jag och våra två barn hade längtat så mycket efter honom. Vi var en lycklig familj. Solen sken över oss och det gick bra för barnen. Livet lekte. När Erik började komma in i tonåren hopade sig de tunga grå molnen vid horisonten. Vi märkte att det fanns en mörk sida hos Erik, en sida vi inte kom åt. Erik kom in i missbruk, missbruk av det mesta som går att missbruka. Vi lärde känna en ny värld. Polisen, psykiatrin, socialtjänsten, rättegångar och advokater kom in i vårt liv. Att ha en unge som missbrukar tar all kraft och energi som man som förälder kan uppbringa. Man får kämpa hårt för att ungen skall få vård och behandling. Man åker känslomässig berg och dalbana i år efter år och man får aldrig ge upp. För man kan ju aldrig sluta att älska sitt barn.