Drygt 30 år gammal drabbades Elin av schizofreni. Uppväxten var trygg i mitten av en skara syskon, sju till antalet. I barnndomens dagbok klagar hon dock över ensidigt kroppsarbete på fars bondgård. Elin var vek och reflekterande över livets villkor, hon läste och skrev poesi med god känsla för orden och längtade efter utbildning. Elin efterlämnade en låda texter som ett normalt öga hade svårt att tolka. Kanske en blandning av hallucinationer och klipska metaforer. Hennes mentala utveckling hämmades alla åren från barn till ung vuxen. Hennes möte med storstaden stimulerade men blev möjligen också hennes fall. Överläkarens diagnos var schizofreni och påtvingad vård.