”Jag vadade i ett träsk av röda lögner och ingenstans fanns någon fast mark. Var jag än satte mina fötter bröt de igenom och jag sjönk djupare ner för varje steg. När jag gick mot kvällen fastnade jag i dyn, när jag gick mot morgonen tog jag mig fram genom mosse och myr. Överallt sjönk jag och ingenstans ledde någon väg ut.” I "Trollkarlens lärling" (1909) möter vi för första gången Hanns Heinz Ewers (1871–1943) alter ego: äventyraren och allkonstnären Frank Braun, som senare kommer att återvända i romanerna "Alruna" (1911) och "Vampyr" (1921). Frank Braun anländer till en liten alpby i Italien, där han har för avsikt att i lugn och ro skriva. Det visar sig emellertid att en pastor från Amerika har återvänt till byn och fört med sig en kristen väckelserörelse. Braun ser sin chans att driva med de godtrogna byborna. När han börjar manipulerar händelser, och tar sig friheten att leka med folk som om de vore marionetter, spårar tids nog allting ur i en fruktansvärd, grotesk och blodig upplösning; han har, likt sagans trollkarlslärling, lekt med krafter han inte kan bemästra. "Trollkarlens lärling" är en oförsonligt grym och obehaglig berättelse som fortfarande, mer än hundra år efter att den skrevs, inte lämnar någon läsare oberörd. Här presenteras romanen för första gången på svenska, i en oförkortad och lyhörd översättning av Heidi Havervik och med ett initierat förord av Elisabeth Brännström. ”I den innevarande generationen representeras den tyska skräcklitteraturen särskilt av Hanns Heinz Ewers, som för sina mörka skapelser effektivt använder sig av sina kunskaper om modern psykologi. Romaner som Trollkarlens lärling och Alruna, liksom noveller som Spindeln, har kvaliteter som höjer dem till klassisk nivå.” H.P. Lovecraft – Om övernaturlig skräck i litteraturen (1927)