Jord som drommer praglas, som Krister Gidlunds andra diktsamlingar av ett nara forhallande till naturen, som betraktas genom ogonblickets lins kombinerat med livets erfarenhet och den poetiska tradition som Gidlund var sa val fortrogen med. Eller som Staffan Soderblom skriver i sitt efterord: "Han skrev en platsens poesi, landskapet kommer forst, fore dikterna. De uppstar dar, ingen annanstans ett specifikt mellansvenskt stalle, glest synligt nara nog overallt i dikterna, och med nagra fa kannetecken: boningshus och vedbod, lovtrad och gran, hundkax och klover, leksaker kvarglomda i graset, nagra fordon, atskilliga faglar (skator och krakor, notskrikor, sadesarlor, tornsvalor och grasander, tranor, lovsangare och bofinkar, svarthattor och rodhakar, morkullor). Sadana ar platsens vardagligheter, eller tillfalligheter. Mindre tillfalliga ar arstiderna i detta landskap, som ar minst fyra. Mest langsiktiga ar de tva storheterna alven, med sina vassar, och himlen