Vid årsskiftet 1935–36 anländer svenske rallaren David med sin gravida norska hustru Elvida och fyra barn till Umfors för att arbeta på sista deletappen av riksvägen mellan Storuman och Umbukta. Det är en stark och arbetsam man men en av få inom yrket som väljer att ta med sig fru och barn till varje nytt arbetsområde. Den här gången hamnar familjen i en glest befolkad trakt i södra Lapplands fjällvärld, så långt ifrån det framväxande folkhemmet man kan tänka sig. Tärnaby ligger några få mil från riksgränsen. Modern, Elvida, blir emellertid sjuk och författaren Pia Wiman hamnar i ett fosterhem i fjällbygden. En dramatisk och gripande vandring tar sin början. ”Om någon undrar varför den inte skrivs i jagform beror det på att den ensamma ledsna flickan Henny, som levt undanskymd sedan femtiotalet, först nu hittat sina rötter och fått en äkta identitet. DET HÄR ÄR JAG!”