Brytningen mellan det förgångna och det som skall komma representeras i berättelsen, å ena sidan, av Mor Eira. Hon förlitar sig på Jungfru Marias förböner. Å Andra sidan är det Stenjo, sonen, som fascineras också av den nya tidens upptäckter på himlen och över haven. Skärningspunkten kan sägas ligga i den idealistiske, men ömsinte, prästens hjärta.