"Mamma är död, jag är mamma, så enkelt är det, det är vi tre och vår historia. Vad lång tid det tar när du läser, brukade jag tänka när hon läste för mig i sängen om kvällarna. Men den här gången gick det snabbt, otroligt snabbt. Mammas blick i min dotters blick, det är där hon är, det är där jag ser henne, och i hennes rörelser också, i de otåliga, lite ryckiga rörelserna hos min dubbelt älskade dotter. Mamma lever i Angèle som springer ut på en äng fast hon inte får. Mamma pratar med mig och ler mot mig när Angèle blänger trotsigt på de vuxna som springer efter henne och grälar på henne. Mamma är där när Angèle ramlar och genast reser sig med hopknipna läppar för att hålla tillbaka gråten. Mamma finns i Angèles undertryckta skrik, i grimasen hos ett kavat barn som vägrar kompromissa. Mamma har lämnat avtryck överallt i mitt barn."

Medan Louise är gravid och snart ska föda sitt första barn håller hennes mamma Alice sakta på att slockna. När mamman har dött och Louise hittar hennes kalender förstår hon att, bortsett från några outplånliga minnen, är de här förvirrade och sentimentala anteckningarna allt hon har kvar efter sin mamma. Nu är det hennes sak att pussla ihop skärvorna av den här kvinnans liv, samtidigt som hon måste se nuet och framtiden för sin lilla Angèle.

Justine Lévy, född 1974, är fransyska och äldsta dottern till företagaren och filosofen Bernard Henri Lévy. Hon arbetar som redaktör och författare. "En ovärdig dotter" är hennes tredje roman och den andra som översätts till svenska efter "Vi ses på Place de la Sorbonne" (Forum förlag, 1996).