"Jag har inga barn. Jag eftersträvar varken äktenskaplig lycka eller rollen som älskarinna, tycker inte att adoption är storslaget, att man måste spränga jagets gränser, hjälpa andra. Jag är inte desperat. Jag sneglar inte på klockan. Jag bryr mig inte om tidens gång, jag föraktar den press den sätter på alla kvinnor." En roman i form av ett långt brev där den kvinnliga berättaren bokstavligen blottar sig. Hon är vacker, lång och sexig och har framgång hos männen. Ändå känner hon sig allt annat än kvinnlig sedan hon fick veta att hon har fötts utan äggstockar och med en pytteliten livmoder, det berättade en läkare när hon var sjutton. Hon är tom inombords. Hon tvingas ta hormoner för att utvecklas till denna magnifika kvinna i en perfekt kropp som hon inte bebor. Hon reser till Shanghai för att ta livet av sig men möter en man, den man som hon nu anförtror sig åt. En hjärtekrossare, en man mellan två länder, två flygplan. De ses igen i Paris där hon bor ihop med en svensk man, ett slags samlevnad utan mål i en meningslös tillvaro. Middagar, fester, droger, alkohol, sexiga kvinnor och män på jakt; hennes värld, hennes fängelse och helvete är pyntat med foton av Helmut Newtons toppmodeller. Passiva tjejer som iscensätter männens begär. Hon vill inte längre vara en bild. Virginie Mouzat är modejournalist på tidningen Le Figaro. Hennes debutroman Ingen riktig kvinna utkom i Frankrike 2009 och tilldelades litteraturpriserna Prix Coup de coeur de Marie-Claire och Prix Montalembert. "En debutroman i form av exorcism med starka drag av ärlighet." -BIBA